nysningar

När någon nyser jamar Axel. Ibland måste han springa fram till personen också.

Nu ligger han och sover i sin hängmatta. Jag nös högt två gånger och då hör jag ett mjau och när jag tittar dit så sover han fortfarande.

Min söta söta katt.

räddaren i nöden

Det är tur jag har Axel så att tiden hemma inte bara är seg och tråkig. Med Axel är det antingen gos eller bus nästan hela tiden.

nästintill galen

Åhhh, det går så segt att skriva. Jag blir nästan galen.

För att lindra ångesten lite så sökte jag ett jobb. Då känns det som att jag varit lite duktig i alla fall. Men om jag får något jobb, det återstår ju att se. Kanske straffas jag för att jag glidit in utan att själv anstränga mig särskilt på alla mina tidigare arbeten.

Axel vet hur man njuter av livet.

äntligen!

Efter säkert tre kanske fyra år så blommar den äntligen igen.

Helt plötsligt så var de bara där, knopparna.

Axel undrar vad jag håller på med.

ekonomi

Jag skulle handla blodpudding, för det blir till att leva snålt ett tag. Trodde jag, hmpf. 11,90 kostade blodpuddningen, vilket är några kronor dyrare än på de ”billiga” affärerna. Ändå slutade hela kalaset på 150 spänn. Hur är det möjligt? Kanske behövde jag inte de där flingorna och osten som är hälften så stor och kostar mer än om jag hade handlat den på tex Willys. Nu slipper jag å andra sidan att åka dit, vilket innebär mer tid hemma! Tid i soffan framför teven. Ikväll börjar äntligen Big love på canalplus. Som jag har längtat. Första säsongen slutade med värsta klipphängaren.

Svea fanfar

Jag är inte den som ofta blir upprörd över rivningar i samband med nya områden. Så inte heller den här gången, men, upprörd det är jag. Tycker att Rådet till skydd för Stockholms skönhet har gjort en klockren analys av arkitekturen som är planerad till området Svea fanfar.

http://www.stockholm.se/upload/Fackforvaltningar/Skonhetsradet/PDF/24%20april.pdf

Jag ogillar när människor vill sätta käppar i hjulet för nybyggnationer på grund av att det inte gagnar deras egen situation. En stad är levande och ska vara levande, vilket innebär att man ibland måste riva för att kunna bygga nytt. Det är alltså inte byggnationen i sig som jag är emot när jag förkastar Svea fanfar. Istället är det arkitekturen, stadsrummet som jag sätter mig emot. Det känns otroligt bakåtsträvande att bygga en ”hästsko form” som bildar en mur mot resten av området. Dessutom verkar det helt vansinnigt att bygga en så hög (8 våningar) kloss.Vad kommer hända med stadsbilden?

Och det här tycker jag inte för att jag själv ska flytta in i Svea torn. Jag vet att det finns de som ska flytta in i ”tornet” som kommer att påverkas av Svea fanfar tex deras utsikt, och visst, det är väl kanske tråkigt men sånt man får leva med när man bor i en storstad. Mina invändningar mot Svea fanfar handlar i princip enbart om formen. Men, visst, det kanske blir skitbra tillslut.

filmdrömmar

Det finns så mycket musik som skulle passa i filmer. Just nu är det Coward Heart med Asha Ali (hon gick förövrigt i min parallellklass på högstadiet). Introt är som klippt och skuret för slutscenen på en lycklig ungdomsfilm. Gärna en där killen och tjejen får varandra på slutet. Det ska vara sådär hjärtknipande så det svider i magen. Om jag gör en film någongång, vilket inte känns så troligt..men ändå, då ska jag helt klart använda Coward Heart. Det kan lika gärna handla om kille och kille, tjej och tjej, som får varandra.

Apropå  homofilm: för ca tio år sen såg jag en helt fantastiskt engelsk film om en tonårskille som var kär i en fotbollskille som inte alls ville vara bög. Det hela slutade såklart lyckligt. Jag såg den flera gånger. men tyvärr är mitt minne inte bättre än en guldfisks så jag minns inte vad den heter. Störande. Hur som helst blev jag lika berörd som om det hade varit heterokärlek.

snacka skit

Man ska inte ”snacka skit” om folk på elektroniskt vis. Allt sånt finns ju kvar. Nä, ska man ägna sig åt skitsnack så får det bli I Riktiga Livet.