Det senaste på Axelfronten är att han springer ut i trapphuset när man kommer hem. Mycket spännande! Men så fort det låter något så blir det läskigt och man måste springa in i tryggheten.
Idag stängde jag dörren och utanför stod stackarn. Jag missade helt att han gick ut och ställde sig bakom dörren. Det gjorde inte min vän. Hon hann se att han stod där innan hon gick in i hissen. Så jag hör hur hon ropar på mig och knackar på dörren. In springer en skräckslagen liten kisse. Nu kanske han tar det lite lugnare i forsättningen. Fast förmodligen inte. Jag brukar stänga dörren och kolla på honom i kikhålet. Han vill helst gnida sig mot grannens matta och då är det så kul så han glömmer om dörren är öppen eller inte.