för fans

Har själv inte sett filmen. Orkar inte hämta lurar att lyssna i, dessutom kastar jag ett halvt öga på fotbollsfinalen…

http://www.ateaseweb.com/2008/06/18/follow-me-around-documentary-online/

radiohuvud i milano

Jag åkte till Milano för att se Radiohead. Det var värt varenda krona att äntligen få se dem igen. Milano i sig var mest bara dyrt och varmt.

Konserten var väldigt mycket upp och ner i tempo. När publiken kom igång så spann de inte vidare utan drog ner tempot igen. Det var bra ändå. Bäst var första extranumret. Min favvo favvo på senaste skivan. Och så klart var avslutningen grym.

01 Reckoner
02 15 Step
03 The National Anthem
04 All I Need
05 Nude
06 Airbag
07 The Gloaming
08 Dollars And Cents
09 Arpeggi
10 Faust Arp
11 How To Disappear Completely
12 Jigsaw Falling Into Place
13 A Wolf At The Door
14 Videotape
15 Everything In Its Right Place
16 Idioteque
17 Bodysnatchers

extranr 1

18 House Of Cards
19 There There
20 Bangers And Mash
21 Just
22 The Tourist

extranr 2

23 Go Slowly
24 2+2=5
25 Paranoid Android

Färgsprakande avslutning

vinnarskalle

Jag läser att någon av spelarna i svenska herrfotbollslandslaget säger att Ljungberg har vinnarskalle. Det är ett konstigt och fult ord tycker jag.

Woke Up New

Min pappa hittade den här videon på nätet och visste inte vilka det var eller vad låten hette. Han spelade den för mig för han trodde att jag skulle gilla den. Det var så fint att jag nästan började gråta av kombon ”pappa rekommenderar och den fina melodin”. Med hjälp av min fantastiska track-ID funktion i mobilen kunde jag ett år senare glädja min far tillbaka genom att tala om vilka det var.

känd artist

Mitt i allt det tragiska kan jag inte låta bli att dra på munnen när jag går förbi morgonens löpsedlar. Den ena tidningen skriver om Zlatan, den andra om känd artists död. Esbjörn Svensson var känd och han var artist, men om man inte anser att hans namn ger tillräckligt hög igenkänningsfaktor på en löpsedel vet jag inte om jag tycker att nyheten hör hemma på en sådan.

Det är så jävla tragiskt alltihopa.

lustigt

Att skriva om Yvonne fick besöksstatistiken att nå oanade höjder.

Imorse när jag gick till jobbet lyssnade jag på Only Dancing på hög hög volym och fick bråttom att sänka när jag passerade restaurangen där en av gitarristerna i bandet jobbar. Det tyckte jag var kul.

Yvonne – debaser medis

Så kom då dagen tillslut. Dagen då jag fick se Yvonne spela igen. Tyvärr upplevde jag inte den euforiska känslan som kommer över mig när jag lyssnar på skivorna, men det kan bero på yttre omständigheter. Jag hade jäkligt ont i fötterna och det var varmt och svettigt. Låtarna var såklart underbara, men de kunde gärna ha varit lite ”tightare” och mer samspelta på scenen. Det var lite oengagerat, vilket iofs är helt okej på en spelning som är gratis. Jag var förvånad över att de kunde fylla lokalen, men det finns väl fler fans än vad jag trodde.

Jag är glad att jag gick, men det var ingen wowupplevelse, tyvärr. Så på det sättet är jag lite besviken, men ändå nöjd i någon konstig blandning. Kanske kan man inte ha för höga förväntningar när de inte spelat ihop sen 2002.