Det finns en (!) (republikanska föreningsmedlemskapet till trots) anledning till att kolla på Vickans födelsedagsfirande på svt. Det är SALEM. Kommer jag någonsin bli mätt på astronaut? Som vanligt så känns det som att man kan lyssna på en låt i en evighet utan att nöta ut den. Som tur är avtar ruset till slut och det kommer nya låtar att förälska sig i.
Okej, jag kollade lite på Måns också. Synd att han tog i så att han blev helt röd i ansiktet. Men det lät ju bra i alla fall. Fick mig dessutom att sluta tänka på hur pinsam hela tillställningen är.
Sen började Mark med sitt sjungande prat igen och då var det kört. Bytte genast till, ja, vaddå, zappande.
